emmylundbergs!

OSÄKERT

jag hatar att inte känna sig tillräcklig, att inte känna att man duger.. Hatar att inte veta om alla ord va lögner och alla skratt var fejk.. Hatar att inte veta hur personer känner, tänker & tycker.. Att inte veta om dom vet hur jag tycker, känner & tänker eller hur allt ligger till. Just nu känner jag mig full med tomhet. För jag är rädd, jag är rädd att hamna där jag var förut, jag är rädd att falla lika hårt igen. För jag känner så himla mycket, på en gång, men samtidigt känner jag ingenting. Jag tycker inte om att det inte spelar någon roll vad jag än säger, hur jag än säger det för hur/vad jag än säger så blir det fel. Jag vill berätta men kan inte, jag kan inte för att jag egentligen vill men nu är det såhär och jag känner mig som något som bars går att byta bort, hur lätt som helst. Jag oroar mig och tänker på saker jag inte borde, saker jag inte har rätt att oroa mig över. Men det spelar ingen roll, för ingen kommer någonsin få veta vad som händer i min hjärna när jag blir tyst, ingen kommer få veta varför hela min mage blir fylld med oro och mitt hjärta sakta går sönder. Jag är ingenting, jag vet. Men jag vill inte heller vara allt, för jag kan inte vara så mycket. Men jag vill vara något & jag vet inte om det någonsin kommer bli så.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas