emmylundbergs!

MINA TANKAR

är det fel att älska? är det fel att ge hela sitt hjärta till någon? är det fel att förlåta, förlåta svek & lögner? är det fel att hoppas?

idag, här och nu, så har jag så många frågor. Jag undrar hur en människa kan svika än gång på gång, ljuga och "spela på ens känslor" så grovt. Jag undrar om det är möjligt att en person faktiskt inte inser vad den har förrän det är borta. Jag är trött på att tro att du bryr dig om mig, jag är trött på att du får mig tro att du bryr dig. Det finns ingen som dig, ingen person som jag kan bråka med ena dagen och öppna hela mitt hjärta för dagen efter. Det finns ingen som dig, ingen som kan få mig känna mig så speciell och samtidigt så ensam. Jag vet inte vad du vill ha av mig, jag har ingen aning. Kanske gillar du ljudet av krossade hjärtan och gråt? Kanske är du så pass ego att du inte inser? Men jag vet att du älskar mig, jag vet att du vet att jag älskar dig. Jag vet att du aldrig skulle berätta för någon mina hemligheter och misstag, jag vet att du älskar mig. Nej fel, jag trodde jag visste. Jag trodde att godnatt sms, långa biblar om hur bra jag var, stöd, kärlek, komplimager, avundsjuka och stöd, var tecken på kärlek. Det kanske inte var jag vill bli tillsammans med dig och leva lyckligt hela livet kärlek, men trodde du vart min vän. Trodde jag betydde något för dig. Men nu börjar jag bli så pass tom och känslokall av detta, du o jag, att jag inser vad du gjort. Du lät mig tro jag var något för dig, att det var du & jag mot världen, och när du märkte att jag kunde göra vad som helst för dig, så utnyttjade du det. Du kunde sluta prata med mig, vara elak, bara simpelt ignorera mig och sedan komma tillbaka i mitt liv med ett "förlåt". Så här är mitt förlåt; förlåt förlåt förlåt, förlåt för att jag var så naiv, förlåt för att jag kastade mitt hjärta till dig, förlåt för att jag trodde du var min vän. Förlåt för alla gånger jag svarade när du ringde mig mitt i natten, full, ledsen, skitglad eller bara pratsugen, förlåt för att jag försvarat dig när dina vänner trash-talkat dig. Jag ber om ursäkt om du trodde detta kunde hålla på i all evighet. Och förlåt för att jag skriver detta och låtsas att jag kommer glömma dig, att jag låtsas att jag inte kommer släppa in dig i mitt liv. 

Du, du fina underbara vän som ofta säger att du alltid finns där för mig, hur kan du,killen jag lagt hela mitt liv på och rasat mina broar för, behandla mig såhär? När jag pratar om dig så tänker jag på allt underbart med dig, när jag tänker på dig tåras mina ögon. Du ger mig omtanke->ignorerar mig->ber om ursäkt->

 

men tack, tack för att du kom in i mitt liv. Du har hjälp mig massvis och gjort mig mycket starkare. Jag vill bara att du förstår att varje gång du o jag bråkar eller något så går en del inuti mig sönder, o när du ber o ursäkt är redan den delen trasig. Jag är inte tillräckligt stark för att låta dig gå, jag vill ha dig i mitt liv, men jag vill att du ska inse att dina fram och tillbaka hopp i mitt liv tillslut kommer ta sönder mig

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas